År 1992 var Asmund Arles bronsskulptur ”Häst som reser sig” på plats på sin lilla gräskulle vid den stora innergården vid Terapivägen i Flemingsberg. Då var hästen ensam på sin rundel av gatstenar men kom år 1994 att ingå i ett större konstsamspel då Amunds maka Lizzie utförde verket ”Kärlek på sju språk”. Sju platser i terasso som omger och interagerar med hästskulpturen.
I Asmund Arles expressionistiska bildvärld var djuret som motiv viktigt. Framför allt hästen kom att bli hans starkaste uttrycksbärare. Hans djurskulpturer handlar inte bara om djur utan kanske främst om mänskliga känslor bottnande i konstnärens egna upplevelser, precis som all expressionistisk konst.
Arles hästar liknar aldrig de klassiska ryttarstatyernas muskelstinna paradhingstar som är symboler för manlig aggressivitet, stridslystnad, tävlingsinstinkt. ”Häst som reser sig” är ingen självklar vinnare som spränger målsnöret. I stället avbildas den stora hästkroppen i en av sina mest utsatta positioner, på väg att med sina långa sprinterben litet osäkert resa sig. Denna utsatta position är typisk för uttrycket i Arles skulpturer. Vare sig motivet är en häst eller något annat är det snarast sårbarheten som skildras. Han har själv beskrivit sin konst på följande sätt: ”I mina skulpturer försöker jag ge uttryck för det utlämnade och oskyddade – för det skrämda som söker skydd och kärlek.”
Asmund Arle föddes i och växte upp i Skåne år 1918. Han var bosatt på Hörningsnäsvägen i Huddinge tillsammans med hustrun, konstnären Lizzie Olsson-Arle, sedan början av 1960-talet. Arle var professor i skulptur på Kungliga Konsthögskolan i Stockholm mellan 1961 – 1971 och har gjort en stor mängd offentliga skulpturer runt om i landet.